Introduktion
Dikten skildrar en bild av ett befriat Indien och diskuterar vårt folks kamp. Det målar också upp en bild av ett starkt Indien. Poeten föreställer sig ett befriat Indien. Poeten respekterar vårt lands oberoende i denna dikt.
Indianer kämpade förenat för sin självständighet och lade all kastbaserad stolthet åt sidan, och tillfället firades med musik och dans. Vi tjänar inte längre någon och är oberoende. Vi är inte föremål för någon utlännings splittrande taktik. Poeten gläds därför åt Indiens självständighet från brittiskt välde.
Texten fungerade som Subramanya Bharathis redskap för att väcka den sovande indianbefolkningen. Han är en berömd tamilsk poet som uppmuntrade befolkningen att övervinna utländsk dominans och andas fritt.
Sången & dansen representerar befrielsens timme. Alla jublar över att uppnå frihet. Människor är fria från kastbaserad stolthet, och utomstående styr inte över oss. Passiv inlämning har avskaffats. Ingen kan lura oss nu eftersom vi är starka och fria, till skillnad från vissa människor förr i tiden. Så vi dansar och sjunger. Vi måste nu ta tillvara på frihetens fördelar.
Eftersom vi alla är lika, finns det inte längre någon fientlighet. Vi ska låta segersnäckan och proklamera vårt oberoende från utländsk dominans. Vi vilseleder inte människor. Bedrägeri och lögn är förbi�. De finns inte längre där. De ogudaktiga är i fördärv, och de rättfärdiga får belöning.
generera slumptal i java
Låt oss respektera jordbrukssamhället. Att respektera dem hjälper till att eliminera girighet. Gå inte utöver vad vi behöver. Låt oss vara i nöd samtidigt som vi undviker girighet. Omoraliska sedvänjor kommer att upphöra. Låt oss vara motståndskraftiga och värna om vår hälsa. Vänligen sjunk inte. Ge efter för olycksbådande nöjen som att dricka och spela. Poeten uppmanar läsarna att lyssna till ordspråket att 'arbete är tillbedjan.'
Han uppmanar befolkningen att ingjuta en känsla av nationalism och förslavning. Vi borde leva tillsammans så att inget land får använda oss som slavar. Vi kommer utan tvekan att frodas och hedra de Allsmäktige. Låt oss bredda vårt tänkande, och genom att göra det kan vi uppleva frihetens himmel.
Om Poeten
Subramania Bharati, även känd som C. Subramania Bharati, var en indisk författare som anses vara fadern till den moderna tamilska skrivstilen. Född i Ettaiyapuram, Madras presidentskap, Indien, den 11 december 1882 och avled i Madras (nuvarande Chennai) den 12 september 1921, Subramania är också känt som Subrahmanya.
Bharati, den utbildade Brahmans son, utmärkte sig i tamilstudier från en ung ålder. Han skaffade sig dock bara en begränsad mängd formell skolgång innan han flyttade till Madras (nu Chennai) 1904. Han gick till slut med den tamilska dagliga publikationen Swadesamitran efter att ha översatt engelska till tamil för olika tidskrifter där. Hans medlemskap i en del av Indian National Congress-partiet som stödde det väpnade upproret mot den brittiska Raj var ett resultat av hans exponering för politiska frågor. Han var tvungen att lämna till det franska territoriet Pondicherry, där han levde isolerat från 1910 till 1919. Bharati uppnådde offentligt erkännande under denna period med sin nationalistiska poesi och artiklar. Han fängslades tillfälligt när han återvände till Indien 1919 innan han återförenades med Swadesamitran. Han fick skador av en elefant i ett tempel i Madras, vilket ledde till hans död 1921.
De mest kända kompositionerna av Bharati var Kuyil pu (1912), Panchali sapatham (1912) och Kaan pu (1917; Songs to Krishna). Agni och ytterligare dikter, översättningar, artiklar och andra skrivna fragment (1937) är en sammanställning av flera av hans engelskspråkiga skrifter.
Död
Fängslingarna hade en betydande inverkan på honom, och 1920, när den allmänna amnestiordern äntligen lättade på gränserna för hans resor, hade Bharathi redan problem. Han slogs av Lavanya, en elefant som han brukade mata dagligen i Parthasarathy-templet i Triplicane, Chennai. Elefanten, Lavanya, attackerade Bharathi efter att ha serverats en kokosnöt av honom. Trots att han överlevde tragedin sjönk hans hälsa några månader senare, och den 11 september 1921, ungefär klockan ett på natten, gick han bort. Enligt uppgifter, trots att de betraktades som en stor patriot, exceptionell frihetskrigare och socialvisionär, sades bara 14 individer ha deltagit i Bharathis begravning.
På Karungalpalayam-biblioteket i Erode höll han sitt sista tal på temat 'Människan är odödlig.' Han tillbringade sina sista år i ett hem i Triplicane, Chennai. 1993 köpte och renoverade Tamil Nadu-regeringen huset och gav det namnet Bharathi Illam (Bharathis hus).
Arbetar
En av grundförfattarna till samtida tamilsk litteratur är Bharathi. I motsats till hans tamilska skrifter från föregående århundrade, som hade ett komplicerat ordförråd, använde Bharathi enkla fraser och rytmer. I sin religiösa poesi använde han också banbrytande begrepp och strategier. I de flesta av sina kompositioner använde han Nondi Chindu-mätaren, som Gopalakrisnha Bharathiar tidigare hade använt.
Bharathis poesi förkroppsligade ett progressivt, reformistiskt etos. På ett antal sätt föregick hans poetiska vitalitet och bildspråk den samtida tamilska poesin. Han etablerade en kraftfull poesistil som blandade klassiska och moderna element. Hans produktiva produktion inkluderade tiotusentals rader om ett brett spektrum av ämnen, inklusive tamilska härligheter, kärlekssånger, barnsånger, sånger om naturen och hyllningar till viktiga indiska befrielsekrigare som Lajpat Rai, Tilak och Gandhi. Till och med hyllningar till Belgien och Nya Ryssland skrevs av honom.
Förutom dikter om hinduiska gudar som Shakti, Kali, Vinayagar, Murugan, Sivan och Kannan (Krishna), skrev Bharathi även poesi om andra religiösa gudar, inklusive Jesus och Allah. Tusentals tamilläsare har läst hans verk. Han översatte tal av indiska nationella reformer som Sri Aurobindo, Bal Gangadhar Tilak och Swami Vivekananda eftersom han talade flera språk flytande. Både Tamil Wikisource Subramaniya Bharathi och Project Madurai med öppen tillgång till tamilsk litteraturförråd innehåller Bharathis verk. År 1949 förstatligade Omandur Ramasamy Reddy, Tamil Nadus dåvarande chefsminister, Bharathis verk och förde dem under regeringens offentliga kontroll.
Arv
Det mest prestigefyllda National Subramanyam Bharati Award instiftades av den indiska regeringen 1987. Den ges årligen till författare av exceptionella verk av hindilitteratur och presenteras i samarbete med ministeriet för utveckling av mänskliga resurser.
Bharathiar Institution är en statlig institution i Coimbatore som bär poetens namn. Både det indiska parlamentet och Marina Beach har statyer av Bharathiar. År 2000 producerade Gnana Rajasekeran den tamilska filmen Bharathi, som fick National Film Award för bästa långfilm på tamil. Den var baserad på poetens liv. S.V. Subbaiah porträtterar Subramania Bharathi i filmen Kappalottiya Thamizhan, som beskriver de betydande striderna i V.O. Chidambaranar, Subramanya Siva och Bharathiar.
För att hedra de två kända poeterna Umaru Pulavar & Subramania Bharathiyar från Ettaiyapuram, etablerade professor Muhammadu Sathik Raja Omar-Bharathi Educational Trust i Thiruppuvanam Pudur, nära Madurai, den 14 augusti 2014. Trots tre sekels tidsskillnad mellan dessa två poeter har deras bidrag till det tamilska språket och hängivenhet till Gud lyft dem till legendarisk status. De ekonomiska svårigheterna som de två poeterna upplevde hindrade dem från att möta sina familjers behov. Talrika gator bär hans namn; framstående inkluderar Subramaniam Bharti Marg i New Delhi och Bharathiar Road i Coimbatore.
Tema för dikt
De primära teman för 'Song of Freedom' är firandet av frigörelse, kvinnlig egenmakt och den inneboende mänskliga längtan efter frihet. Detta ämne är kopplat till föreställningen om att övervinna förtrycket i alla dess yttringar, vare sig det är fysiskt, psykologiskt, socialt eller ideologiskt.
Dikten presenterar självständighet som en grundläggande och viktig egenskap hos den mänskliga själen som inte kan förtryckas permanent. Den undersöker de betydande effekterna av önskan om emancipation på människor och civilisationer. Ämnet belyser frihetens förvandlande kraft och betonar dess förmåga att lyfta och inspirera, att vädra flammorna av tapperhet och beslutsamhet och att odla uthållighet inför svårigheter.
Bilderna och orden som används genom hela dikten kan anspela på de prövningar och hinder som upplevs på vägen till befrielse, förutom glädjen, spänningen och känslan av syftesförnyelse som följer med den. Den kan ta upp idén om frihet som en oförytterlig rättighet och följderna av att förneka eller begränsa den.
I slutändan hoppas 'Song of Freedom' inspirera till känslor av optimism, grymhet och den gränslösa mänskliga andan. Den belyser den medfödda önskan om frihet och dess omvandlingspotential, ger människor energi att hålla ut, konfrontera orättvisor och ta vara på de möjligheter det erbjuder.
Sammanfattning
Strof 1.
I den första strofen syftar dikten till att skildra ett befriat Indien, eller så firar poeten vår nations frihet. I den första versen hyllar poeten vår nations självständighet. Poeten ber oss att dansa och sjunga för att fira.
justera bilden med css
Strof 2.
I den andra strofen är vi, enligt poeten, nu befriade från alla typer av förtryck och slaveri. Kastsystemet används inte längre. Vi behöver inte längre frukta utländska myndigheter. Vi behöver inte vara tama eller vördnadsfulla. Vi kommer inte att vara mottagliga för knep längre.
Strof 3.
Den tredje versen uttrycker poetens poäng att vi alla ska hålla ihop och prioritera vår frihet framför alla andra hänsyn. Vi bör prioritera vänlighet och jämlikhet. Poeten hävdar att jämlikhet är den sanna förkroppsligandet av nåd och att frihet är vårt gemensamma språk. Han försäkrar sina medsoldater att de kommer att blåsa i segerhornet och förkunna sanningen för alla. Han lovar att de tillsammans kommer att visa omvärlden hur värdefulla indianer är.
Strof 4.
I den fjärde versen framhåller poeten att alla är skapade lika. Här är lögn och oärlighet inte tillåten. Han trodde att förödelsens tidsålder var över och att bara det storslagna skulle vinna.
Strof 5.
Diktens femte rad föreslår att vi ska behandla bönder, arbetare och alla andra med den respekt som de förtjänar. Han beskriver frossaren (de som är giriga) och krattan (de som är omoraliska) som skamliga. Han hävdar att ingen borde ägna sin tid åt att odla ödemarker och ta hand om lediga människors behov.
Strof 6.
I sjätte strofen vill poeten att vi ska inse att detta alltid kommer att vara vårt eget hem. Vi borde ha förtroende för att ingen annan makt någonsin kommer att ta oss till fånga. Vi borde utföra våra förpliktelser och tacka Gud. Genom att göra detta kommer både nationen och vi själva att blomstra.