Sammanfattning
William Blake publicerade den välkända dikten 'Lammet' i sin samling 'Songs of Innocence' 1789. Den undersöker frågor relaterade till skapelsen, oskulden och det gudomliga inflytandet på den naturliga världen.
Dikten är uppbyggd av flera frågor med trubbigt språk som riktar sig till ett lamm. Talaren börjar med att fråga Lammet om dess skapare och undrar vem som skapade det och gav det dess vänliga, medkännande sinnelag. Genom att framhäva Lammets egenskaper, såsom dess mjuka ull och glada, oskyldiga bräkande, framhäver dikten bilden av en snäll skapare.
Talaren överväger Lammets ståndpunkt om skapelsen när dikten fortsätter. De relaterar Lammet till andra aspekter av naturen, inklusive strömmen och solen, vilket framhäver sammanhållningen och elegansen i Guds skapelse.
I slutet av dikten informerar talaren om att Jesus Kristus skapade Lammet, även kallat 'Guds Lamm'. Lammet används som en metafor för att skildra Kristi vänlighet, renhet och självuppoffring. Talaren gör analogin att skaparen av allting också kan ses som ett barn, vilket betecknar renheten och enkelheten i den gudomliga närvaron.
Dikten 'Lammet' exemplifierar Blakes tro på den vänlighet och gudomlighet som finns i allting. Det betonar sambandet mellan allt levande och deras skapare och hedrar oskuldens skönhet. Dikten läses ofta tillsammans med 'Tygern', en följeslagare dikt som undersöker livets motstridiga aspekter och skapandets komplexitet.
Analys
Strof 1
'Lammet' är en dikt med ett budskap. I denna dikt hedrar poeten vår Herre Jesus Kristus, som var mild och mild som ett lamm och ren och oskyldig som en unge. Den unge pojken frågar Lammet om han vet vem som gav det liv, gav det förmågan att äta vid en flod och över ängen och välsignade det med liv. Ungen frågar honom om Lammet vet vem som gav det den ljusa och silkeslena ullen som tjänar som dess kläder och vem som gav det den vackra rösten som fyllde dalen med förtjusning.
I den första strofen i William Blakes dikt Lammet beskriver den unge som tänker tala med Lammet kortfattat det lilla djuret som han ser det. Lammet har fått livets gåva, förmågan att söka föda vid bäcken och över ängen, strålande, silkeslen ull som fungerar som dess kläder och en ljuv röst som muntrar upp dalen. Vet Lammet vem som skapade honom? Genom hela diktens inledande rader ställs samma fråga. Lilla Lammet tillfrågas vem som gjort honom av det lilla barnet, som också vill veta om han vet. Den lille pojken är nyfiken på personen som gav Lammet sitt liv och försörjde honom när han bodde på andra sidan ängen, nära floden. H frågar också Lammet som gav honom ett bekvämt kroppsskydd (kläder) som är det mjukaste, ulligaste och glänsande där han fick det ifrån.
Här får läsarna en realistisk skildring av ett lamm. Det oskyldiga barnet frågar ständigt Lammet i dikten: 'Vem har skapat dig?' Lammet ifrågasätts också av barnet som gav honom en sådan härlig bräkande röst, fylld av en behaglig ton i de närliggande dalarna. Barnets oskuld, det första steget i Blakes sökande efter sanningen, gör att strofen sticker ut.
'Oskuldens barn lever intuitivt, åtnjuter spontan gemenskap med naturen och ser det gudomliga i allt.'
Strof 2
I den andra strofen i dikten finns identifieringen av Lammet, Kristus och barnet. Eftersom Kristus är mild och ödmjuk som ett lamm, går han också vid Lamm. Kristus var också ett barn när han först kom till denna värld som Guds Son. I denna poesi tilltalar barnet Lammet som om det vore ett annat barn som kunde förstå vad som sades. Lammet är mildt och milt, ungefär som barnet, vilket ger barnet stor glädje. Dikten fångar barndomens essens, inklusive dess oskuld, renhet och mildhet, såväl som kärleken ett barn har för små saker.
Dikten får en religiös underton på grund av skildringen av Kristus som barn. Det är pastoral poesi. En annan representation av njutning och renhet hos Blake är den pastorala poesinoten. Barnet svarar på frågorna han ställde till Lammet i den första strofen i William Blakes dikt Lammet i de följande tio raderna i den andra strofen. Enligt det lilla barnet är personen som skapade Lammet och överöste de många gåvorna som nämns i den första versen också känd som Lammet.
Jesus Kristus hänvisar till sig själv som ett lamm. Lammet Jesus är mild (mjuk i naturen) och ödmjuk (undergiven), och han antog mänsklig gestalt som ett barn till mänsklighetens ära. De kallas båda vid Jesu namn, och berättaren (jag) är ett litet barn. För att skapa treenigheten av barn, lamm och återlösare (Jesus), känner Lammet igen Kristus.
Slutsats
Sammanfattningsvis hedrar William Blakes dikt 'Lammet' den helighet, oskuld och gudomliga närvaro som finns i den naturliga världen. Talaren undrar vem som är Lammets skapare när han ställer en rad frågor till det samtidigt som han prisar dess mildhet och ödmjukhet. Dikten belyser kopplingen mellan Gud, mänskligheten och alla andra levande varelser samtidigt som den visar upp Blakes stora respekt för naturens skönhet. Dikten kopplar Jesus Kristus till Lammet genom att förklara att Lammet skapades av Guds Lamm, och betonar de gudomliga egenskaperna ömhet, renhet och självutgivande kärlek. Dikten är charmig och inger vördnad och respekt för skapande eftersom Blake använder levande bilder med rytmiskt språk. Den känslomässiga påminnelsen om den underliggande godheten och gudomligheten i universum som tillhandahålls av 'Lammet' uppmuntrar läsarna att reflektera över livets djupare betydelse och mysterier.